Att vara rädd när man ska rida är väldigt jobbigt. Jag har hamnat i olika situationer som ryttare, ridlärare och fru där det har hänt olyckor med hästar. Det är alltid jobbigt att komma tillbaka till ridningen efter en olycka eller en läskig händelse. Men hur ska jag göra om de läskiga tar över?? Ja, jag har lite tankar kring detta. När de negativa tankarna tar överhanden så tappar jag intresset å glädjen för ridningen. I min hjärna så ser jag det negativa/farliga som kan hända. Som ryttare att jag blir avslängd å fastnar med en fot i stigbyglarna å släpas efter  eller som ridlärare/tränare att eleven trillar av å bryter något eller en kraftig hjärnskakning eller som fru att min man trillar av och skadar sig ojojoj det kan hända mycket. Dessa tankar finns hos mig nästan hela tiden och det är fruktansvärt jobbigt. Jag är en ryttare som tar det säkra före det osäkra jag tänker alltid på säkerheten i första hand. Det är som i trafiken, jag är en bra lugn bilförare men det finns andra i trafiken som har bråttom tex så man kan krocka. Detta är likadant i ridningen det kan ju vara så att nån annan skrämmer min häst eller någon annan häst blir rädd å min följer sin flyktinstinkt, då kan olyckan vara framme.

Nr1- Om man är rädd så tycker jag som en säkerhet att man aldrig ska rida själv. Jag blir alltid lite tuffare om nån är med mig. 

Nr2- Rida mer tex andras hästar.

Nr3- Träna för tränare.

Nr4- Jobba med dina tankar, ändra de till possitiva.

Nr5- Våga gå utanför komfortzonen ibland.

Nu har jag bestämt mig att ta hjälp av en person som har mentalträning för att se om jag kan våga släppa lite på kontrollen och gå utan för min ram. Följ gärna äventyret. Mer kommer.